onsdag 25 april 2012

Unntz untzz, delfiner och massa sightseeing!


Hajj, senast vi skrev så satt vi på hostellet precis hemkomna från havet och påväg ner till pubben. Jo jajjemen, Jädrans va bra drag det var I Airlie och den lilla “baren” Phoenix! En klassisk Happy hour hela kvällen-bar där vi skakade rumpa fram till småtimmarna. Trodde först inte det skulle bjudas upp till dans inne i den här lilla hålan men tji fick vi. Just det, glömde säga att det var gratis pizza mellan 21-22 som vi inte oväntat lyckades tajma in också, nice xD.

Vi stannade ytterligare 2 nätter i Airlie efter seglatsen innan vi tog flyget ner till Surfers paradise igen, vi hade lite mer vi ville uträtta där nere =) Vi skulle först stanna hos Greken och hans vänner igen men då vi var påväg dit dök helt plötsligt en morsa upp som satte stopp för vårt boende där den här visiten. Som tur var hade vi träffat två sköna Schweizare som vi visste bodde i city. Givetvis var det helt okej att stanna där några nätter, stor lya med beachview och isch 5 min promenix in till festen. Ja jag ska inte ljuga om att vi festade rätt rejält i Surfers och det ångrar vi inte för attans vilket bra drag det var även här. Förstår nu alla tjejer varför de älskar surfers haha gratis skumpa och inträde nästan överallt. Jag ska dock inte klaga heller då det var 2.50 dollars Corona kvällen till ära. (Jennifer tillägger att inte glömma den manliga brandmans-stripparen som befann sig på baren den ena kvällen!) På torsdagen hamnade vi på ett ställe som heter Melbas och på lördagen slutade vi upp på Shooters. 5 av 5 toasters för båda två! Givetvis var det inte bara fest 24-7, mycket sightseeing, shopping och solning på balkongen stod också på schemat.

Efter Surfers hade vi planerat att ta oss ner till Sydney smidigast möjligt, vi hittade en relocation-car som skulle transporteras från Brisbane till Sydney de dagar vi ville ner, perekt tajming. Jag drog en sväng till Brisbane och hämtade en Campervan, seg manuell låda och en broms som nästan inte tog för fem öre. Måste erkänna det var lite scary att åka själv inne i storstan i rusningstrafik. Men det gick bra den här gången =)
Vi lämnade Swisslyan och surfers i söndags och var framme i Sydney vid 3-tiden i måndags, vi sov som kungar i, den som Jenka kallar, ”mega-bädden” med finsk dialekt. Resan ner var allt annat än händelsefattig, jag körde bl.a. hollywood-style mellan bilarna då jag missade ett rödljus - oops. Som tur var var det inte rusning den här gången. Kvittot på bilen blåste ut genom rutan och jag är skyldig till en roadkill av en wombat. Jag har offrat en halv cheeseburgare åt aussiedjuren så jag är förlåten hoppas jag.

Här nere i Sydney hade vi målet Zsolt i sikte, en ungersk couchsurfer som nu lånar ut ett rum till oss. Han är helt fantastisk på all teknik och har lärt oss fotgrafera, lärt mig allt om audiosystem och berättat komiska historier om andra couchsurfers. Jag berättar någon annan gång om ni vill lyssna ;) Första dagen vi kom ner var vi dock bjudna på ett bbq-birthdayparty i Coogee. Som tur var bodde Zsolt i Coogee och han var ju inte blyg på några kalla han heller. Födelsekalaset slutade uppe på en thailändskt inredd balkong med dussintal frozen lemoncello-shots och hemgjorda korvar med hengjord rosa ”barbie-doll sauce”. Faktiskt jäkligt mums.

Det här blogginlägget kanske framhäver lite väl mycket fest, det är delvis sant men vi har även fått se många andra efterlängtade saker också. Igår till exempel gick vi längs havet och hängde på Bondi beach på förmiddagen, sen var vi inne på sightseeing med Zsolt där han visade oss i stort sett hela Sydney.  Idag såg vi delfiner live för första gången, åt himmelsk mexikansk mat, stekte på stranden och jag har lärt Jenka massa småländska uttryck. Rolig relaxationdag men nu kan jag nog lova full rulle i kinnekulle på alla plan här i Sydney fram till fredag då vi drar till NZ. Auf wiedersehen //Veepz

onsdag 18 april 2012

Awesomeness!


Japp jag säger då det, kommer det fortsätta vara såhär tätt mellan äventyren kommer ni nog få svårt att få tyst på våra stories när jag kommer hem. Ja som ni säkert förstår så har det minst sagt varit 2 händelserika veckor sen sist. Jennifer kallar sig själv helt välförtjänt Indiana Jenz och skrev innan att hon inte visste om hon ska skratta eller gråta, haha måste säga att vi kan inget annat än skratta och bara le stort inombords. Det är ju precis sånt här som man ska uppleva när man är Down under. 
Vi hamnade i Byron bay, aussies riktiga surfers paradise, efter några mil i baggaget och en grym roadtrip med Olga (en feminin bil för en gångs skull). Dock en riktig bra dejt till Torsten för dem som undrar =). Ja vad ska man säga om byron till er som inte varit där? Ett chill ställe, palmer, exotisk natur och inte minst inrullande vågor hela dagen lång. Det ända man kan klaga på här var den oerhört turistaktiga klubben Cheeky monkey som spelade musik från 90-talet och som innehöll till 90 % massa fulla och dryga svenne bananer från skandinavien. I Byron bay hängde vi några dagar, mest strandhäng, god mat och en massa scenic views.

Olga tog oss även upp till Surfers paradise och en lägenhet som skulle bli en liten recoverybase några dagar. Här bodde den sköne greken Symin som erbjöd alla sovplats, pool, tvättmöjligheter och en o annan kall öl. Jag hade mitt livs surfsession morgon efter att vi ankom dit, en av Symins polare Mike tog med mig ut 07.00 med båten. Båten släppte av oss utanför Stradbook island, stavning oklar, och här väntade inte mindre än 6 feets vågor, off shore, klarblått vatten, oräkneligt med barrels och ca 10 pers i vattnet än så länge. Nu hade jag hittat rätt, det var det där jag väntade mig att få vara med om innan jag drog hit!! Check på den! Dagarna i Surfers blev för övrigt riktigt bra med bl.a. poolhäng, local bbq och lite beachtime. Surfers paradise to be continued.

Vi åkte upp till Brisbane, lämnade av både Olga och tjejerna som fick ett farmwork till slut. Härifrån i brisbane hade vi ingen vidare plan så det fick bli lite research på nätet och gumtree, utforskning av staden och träffade Jennifers polare Luke som bjöd på ett jäkla partaj. Vi bestämde oss till slut för att boka en seglats uppe i Whitsundays och stora barriärrevet. När den var bokad var ju ända problemet att vi skulle hitta transport upp dit lite smidigt så vi la upp en ad på gumtree där vi sökte lift. Och lift fick vi av inte vem som helst, Jennifer beskrev den liften rätt bra. Det ändå hon glömde nämna var att Mitchell hade fångat vithaj (5 meter), tigerhajar, ormar, ödlor, spindlar och fan och hans moster. Han stannade till vid en river och fångade en stingrocka lite enkelt så vi fick se den på nära håll. Ja vad ska man mer begära av en lift 100 mil? En smått galen men minnesvärd kille helt enkelt.

När vi kom upp hit till airlie beach var det rätt skönt ändå att veta att man inte behövde bo i en bil eller tält på några dagar utan istället bara njuta av all inclusive seglingstur på stora barriärrevet. Vi seglade med en 14 meters katamaran tillsammans med 20 andra livsnjutare. Helt fantastisk mat, snorkling, sunset, queensize bed och en klockren skipper som kallade sig själv ”Sweet Pete” helt välförtjänt.
Nu sitter jag här på hostellet inne i djungeln lyssnar på hoffmaestro och dricker öl. Vi är snart påväg ner till pubben med alla andra från båten där det säkerligen blir ännu mer gött snack och några fler bärrz!
Över och ut, sprut o njut //Victor

Howdy hoo!


Solen skiner på en nästan molnfri blå himmel. Mitt ute i ingenstans på en krokig motorväg på Australiens östkust rullar en smutsig, grå, bättre begagnad (högst troligen redan utlevad…) Ford fram. I den sitter jag i baksätet med en svanslös ödla som trängs med datorn i min famn, två stora hundar under armen, en barfota australiensk äventyrare bakom ratten och Victor i sätet bredvid. Vilket äventyr vi är ute på alltså… Ganska kul då man i morse kröp ut ur vårt tält, gnuggade sömnen ur ögonen och inser att man står mitt på en gräsmatta som igår såg ut att vara den perfekta tältplatsen men som idag tydligen fungerade som parkering för stadens ”nursing school”. Några tanter kom nyfiket fram och småpratade lite varifrån vi var och om vår resa medan vi snabbt packade ihop tältet för att möta upp australienaren som hade sovit i bilen igen och fortsätta vår resa norrut. Antar att det är det här som kallas äkta backpackerliv . Har inte riktigt bestämt mig än om jag ska skratta eller gråta åt detta helgalna äventyr men eftersom man är en äkta optimist antar jag att det blir att skratta. J
Nu har vi en 10-timmars körning framför oss kvar fram till Airlie Beach där vi ska spendera några dagar. På söndag drar vi ut på en tre-dagars-segling i Whitsunday som ligger mitt i Stora Barriärrevet. De tre dagarna ska det livsnjutas som aldrig förr! Sola på däck, snorkla och titta på fantastiska koraller och coola fiskar, barbeque under stjärnorna, hänga med sköna människor och helt enkelt bara njuta av nuet. För det är trots allt det som livet handlar om, right?
Later alligator! //Indiana Jenz

tisdag 3 april 2012

Great ocean road, surfares drömscenario och LIVE pingvinsex


Nu när man sitter i bilen på väg uppåt östkusten har jag äntligen tid till att skriva lite igen. Jenza har tagit över ratten och på musikfronten varvas det John butler trio vs diverse Housemusik. Vi stannade i en förort till Sydney inatt för att sova några timmar i bilen. Varmt, trångt men ack så mysigt och det blev ändå 6 timmar-ish. Jag och jenza hade ju ändå vant oss från veckan som varit. Får se hur tjejerna i baksätet antar utmaningen haha.
Senast jag skrev var förra veckan då vi hade intagit travelmode och levt lyxliv @Joshs place. Men man brukar ju dela in resan i etapper så vi valde i söndags efter några kalla öl på bakgården att vi skulle flytta ut därifrån på måndagen. På måndagen bokade vi istället en bil som skulle köra oss längs Great ocean road, först var det bara tänkt att jag och Jennifer skulle åka men vi fick tag på ett franskt par via Couchsurfing som ville följa med oss på trippen. De var väldigt spontana, bokade om sitt hostel och joinade upp. De hade passligt nog ett 3manna-tält så sovplats skulle nog lösa sig den här gången också =) Och som det löste sig!!

Dag1 GOR:
Vi for iväg runt 16-tiden neråt kusten i en bil som var fucking luxurycar. Snacka om att man tappade hakan när man stod i garaget, trycker på nyckeln, undrar vilket skrap till bil som ska pipa till. Icke sa Nicke, en splitter ny Toyota Camron pep till framför näsan på oss, Nice xD. Ja bara glida iväg, först stannade vi i Torguay, gick runt i surfshops och letade brädor men inget köp än så länge. Vi köpte lite mat för dagarna, megabrödlimpa, tuna, ost och chokladmjölk. Nu hade vi ett mission att hitta någonstans att freecampa på. Första killen vi frågade hade ett paraglidingcamp och sa ”givetvis får ni slänga upp tältet här en natt”. Sov alla fyra i tältet och det blev lite väl varmt samt att ryggen knakade en aning för mycket på morgonen. Men vem bryr sig om det när man vaknar till strålande sol och ett glatt gäng med killar utanför tältet som ska ner och köra lite Kitesurfing.

Dag2 GOR:
Det första stoppet blev den världsberömda surfbeachen Bells beach där Rip curl pro hålls varje år. Tyvärr missar vi precis den efter som vi drog uppåt östkusten innan den 3 april. Doww! Efter Bells beach tog vi vägen förbi Anglesea, Lorne, kollade på koalor, vattenfall, wallabies, papegojor och inte minst helt magiskt fina vägar längs kusten. Dock lite svårt att koncentrera sig då det fanns surfbara bryt längs nästa hela kustvägen. Ingen tvekan om varför det kallas GOR. Minnesbilder som kommer sitta kvar länge!
Vi kom ända ner till Apollo bay där vi freecampade utanför en !?kyrka precis vid en golfbana. Haha man ska då få vara med om mycket. En bra idé att fråga prästen, han kunde inte precis säga nej till fyra softa luffare som tittade förbi. Jag sov i bilen istället den natten och ångrar inte alls det beslutet, svinkallt i tältet på natten pga stjärnklar himmel men inte i Camron inte.

Dag3 GOR:
Näst sista dagen och vi åkte ner till Twelve apostels som var en helt fantiskt syn. Klippor som stack upp ur vattnet, tur med vädret alla dessa dagar gjorde att vi fick se detta i solnedgången då vågorna också slog på med kraft. Häftigt! Vi letade en stund efter ett tältställe i Port campbell en mil därifrån, det slutade med att vi hittade en countrykille som bjöd på öl i sin hemmagjorda buss. Japp det stämmer, han hade köpt en gammal buss utan säten och installerat allt ifrån en kingsize-bed till ac och badrum. Imponerande som fasen, han skulle köra runt australien om en månad. Beräknad tid 2 år, haha fräänt! Han berättade om sina kängurufighter, fiskeäventyr och inte minst hur bra han var på att dricka öl. Helt klart ett australiensiskt original men hur skön som helst och delvis svår att förstå med sin äkta aussiedialekt.

Dag4 GOR:
På torsdagen åkte vi hela vägen hem med några få stopp på vägen. Tajmade att lämna tillbaka bilen på minuten utan stress, hann även med lite solning och bodysurfing på vägen. Såhär skulle man lätt kunna färdas uppåt kusten nästa vecka, check! På kvällen tog vi in på X-base igen då andra hostel hade fullt. Skönt att ta en bra dusch, ligga o tröttgarva i sängen och sen hann jag nog inte se kudden innan jag somnade.

På fredagen var det en lugn dag med Surf för min del och häng med tjejerna för Jenza. Kvällen blev det dock lite mer livat med fest in på småtimmarna. I helgen hängde vi med Josh och Yaron en sista gång gjorde de turistsaker som vi inte hunnit med innan. Helgens höjdpunkt var nog ändå söndagens sista tappra försök att se pingviner i solnedgången, vi fick inte bara en vanlig pingvin utan vi fick se live pingvinsex och många andra söta små pingusar. Bra avslutning på Melbourneäventyret! 

Kommande resetapp har börjat bra med bl.a. öde paradisstränder, regnskog, pizza+öl 6,5 Aud. För inte mindre än några timmar sedan var vi med om Surfarens drömscenario. Vi åkte bil en bit in på en skogsväg, tog oss vidare genom en regnskog på en timmerbro och helt plötsligt stod vi öga mot öga med en öde, mer än surfbar, paradisbay, Nästa intressanta stopp är byron bay i helgen där det bjuds på bluesfestival med några godingar såsom bl.a. John Butler Trio och ben harper.  Nästa gång vi hörs så får vi se om The Gold coast har levt upp till förväntningarna även vidare uppåt.
Sharing is Caring ///VePe